Välfärdsräknaren

Så är verktygen byggda

Välfärdsräknaren räknar på pengar som är omtvistade. Då räcker det inte att räkna rätt — du måste kunna se hur räkningen är gjord, och var den är osäker. Den här sidan beskriver metoden. Den är avsiktligt tråkig.

Varje siffra bär en markör

Ingen siffra i ett verktyg står naken. Var och en är märkt med hur säker den är, och märkningen ändras aldrig för att talet skulle se bättre ut omärkt.

  • Verifierad

    Talet är hämtat ur en primärkälla och är inte omtvistat. Ett tal ur SCB:s lönestrukturstatistik är verifierat. Ett tal ur en rapport som i sin tur citerar SCB är det inte.

  • Beräknad

    Talet är räknat fram ur andra tal, med ett antagande som står utskrivet. Antagandet kan vara rimligt och ändå fel. Det är därför det står där i stället för att döljas.

  • Omtvistad

    Sakkunniga är oense, eller så mäter två källor samma sak och får olika svar. Då visas båda — även den siffra som talar emot verktygets egen berättelse. Glyfen är en cirkel delad i två, därför att det finns två svar. Den betyder inte att talet är dåligt.

  • Ej hämtad

    Uppgiften finns inte ännu. Funktionen är då spärrad eller gråad, och talet visas som tankstreck. Den här markören är den viktigaste av de fyra: den är beviset för att verktyget hellre säger ingenting än gissar.

De tre första bildar en skala — hur mycket av talet som vilar på en primärkälla. Den fjärde, omtvistad, står utanför skalan: den handlar inte om säkerhet utan om oenighet.

En markör kan flyttas nedåt, aldrig uppåt av bekvämlighet. Ett beräknat tal blir verifierat först när primärkällan är hämtad, inte när det har stått beräknat tillräckligt länge.

Formen bär betydelsen, inte bara färgen. Ungefär åtta procent av män har någon form av rödgrönblindhet, och för dem faller markörernas grönt och rött ihop till nästan samma ton. Därför har varje markör en egen form, som fungerar i svartvit utskrift och i en hårt komprimerad skärmdump lika väl som på skärm.

Tre lager

Verktygen är byggda i tre lager, och du väljer själv hur djupt du går.

Lager ett är berättelsen. Alltid synlig, en bärande mening per skärm. Hela poängen ska gå fram om du bara läser lager ett, på ungefär nittio sekunder.

Lager två är beviset. Ett klick, och rutan fälls ut på plats — stödsiffror, motargument, det som komplicerar. Här ligger invändningarna.

Lager tre är källan. Markören plus den exakta källan med sida eller årtal. Samtliga källor är dessutom samlade på sidan Källor och beräkningsgrund.

Mellan lagren går en regel som styr allt annat: en invändning som ändrar slutsatsen måste ligga i lager ett eller två. Aldrig i lager tre. Ett motargument som bara den mest ihärdiga läsaren hittar är inte redovisat, det är undanstoppat.

Två motorer, och mötet mellan dem

Varje verktyg har två räknemaskiner.

Motor A räknar kostnaden. Du bygger själv den förbättring du vill se — högre lön, fler kollegor, fler heltider — och verktyget räknar vad just den förbättringen kostar per år.

Motor B räknar finansieringen. Du väljer varifrån pengarna ska tas. Alltid i kronor eller miljarder, aldrig i procent av behovet. Procent går att trolla med; ett belopp gör det inte.

Motor B redovisar också undanträngning — vad som får mindre resurser när något får mer. Ett verktyg som bara visar intäktssidan av en omprioritering visar halva sanningen.

Poängen uppstår i mötet mellan de två. Verktyget säger aldrig vilket val som är rätt. Det säger bara att det är ett val, och vad valet kostar.

En regel som är lätt att bryta mot

Om en åtgärd frigör resurser — lägre sjukfrånvaro, färre inhyrda timmar, högre heltidsandel — ska det minska behovet i kostnadsmotorn. Det får aldrig dessutom bokföras som en besparing på finansieringssidan.

Skälet är att den frigjorda kronan annars räknas två gånger: en gång som något som gör förbättringen billigare, en gång som pengar som betalar för den. Det är det enklaste sättet att få en dyr reform att se gratis ut, och det görs oftare av misstag än av illvilja.

Spärren mot dubbelräkning kontrolleras separat för varje verktyg, med räkneexempel som ska misslyckas om spärren släpper. Den antas aldrig fungera.

Vad verktygen inte gör

De rekommenderar ingenting. Det finns ingen knapp som säger vad du borde tycka, och ingen slutsats som väntar på dig i slutet.

Den enda slutsats verktygen bär är strukturell: bättre villkor kostar pengar, och varifrån pengarna kommer är ett politiskt val. Vilket val som är rätt är din sak.

Det betyder inte att verktygen saknar avsändare. Den som byggt dem har en uppfattning, och den står öppet redovisad på Om Välfärdsräknaren. Metoden är svaret på det — inte ett påstående om att vara opartisk, utan ett sätt att göra räkningen kontrollerbar för någon som inte litar på avsändaren.

Metoden är i beta

Metoden är byggd underifrån, ur det första verktyget, och prövas om varje gång ett nytt ämne tillkommer. När den inte passar ett nytt ämne ändras metoden — ämnet tvingas inte in i mallen.

Det betyder att verktygen är olika långt komna. Alla tre lager är inte färdigbyggda i alla verktyg, och arbetet med att göra varje siffras källa åtkomlig pågår. Det som beskrivs på den här sidan är metoden så som den är beslutad, inte ett intyg om att varje verktyg redan uppfyller den i varje detalj.

Fel och rättelser

Hittar du ett räknefel, en källa som inte håller eller en markör som är för generös — hör av dig. Det rättas öppet.